På tal om min krönika om Polygami i Metro, så skickade min vän och favorit korrespondent i Brasilien, Henrik Jönsson, den här krönikan som han skrivit i Sydsvenskan.
Läs och njut!
http://http://sydsvenskan.se/varlden/henrikjonsson/article241138.ece/
Andra bloggar om:
http://www.bloggar.se/om/familj
http://bloggar.se/om/religion
http://intressant.se/intressant/
Showing posts with label familj. Show all posts
Showing posts with label familj. Show all posts
6/06/2007
5/28/2007
Polygami- why not?
Ur Metro 2007-05-29
http://www.metro.se/se/article/2007/05/28/22/2550-45/index.xml
Jag har funderat på det här med polygami den senaste tiden. Och kommit fram till att jag inte har några problem med att vara ihop eller gift med flera personer samtidigt. Har du?
De flesta får nämligen stressryckningar och ont i magen av själva tanken på att leva tillsammans med fler än en partner. Men det är en icke genomtänkt fysisk reaktion när vi bestämt säger nej till polyamorösa äventyr. En gammal biologisk rest från tiden då det vara viktigt att vara trogen för att säkra sin avkomma. Från en tid före preventivmedel då äktenskap var en viktig institution för att samhället skulle fungera.
Första paragrafen i äktenskapsbalken lyder så här: Äktenskap ingås mellan en man och en kvinna. Så mossigt i en tid av HBT, skilsmässor och curlingföräldrars vedermödor! Låt folk gifta sig med varandra, oavsett kön och antal. Vem stör sig på det, förutom några präster i byn-långt-borta?
Lite mer kreativt delande i våra samliv ger bara fördelar. Om vi kan dela med oss av konst, böcker, musik, film och sätta upphovsrättslagen i gungning, varför inte riva ner äktenskapsbalken också och bli riktigt moderna.
Nästa steg i relationsdebatten bör vara åt det polygama hållet. Det skulle innebära en effektivisering av vårt samliv som passar i en stressad tid, då vi ska göra karriär, ha familj, resa och förverkliga oss själva. Med DNA-teknikens hjälp är det inga problem att ta reda på vem som är farsa och därmed underhållsskyldig om behov uppstår.
Och om vi vågar vara ärliga, ur ett heteroperspektiv så funkar det väl ungefär så här: Män vill ha kvinnor. Kvinnor vill ha barn. Kvinnor föder för lite barn och skjuter upp barnafödande för karriär och att leva livet så som män har gjort i alla tider. Lite mer polygami skulle lösa problemet på nolltid. Inte bara själva barn-skapandet utan också ge kvinnor avlastning då det gäller omsorg av barnen. Det är en sann feministisk tanke.
Dessutom har begreppet serie-monogam slagit igenom stort på relations-marknaden, vilket inte så konstigt när hälften av alla äktenskap slutar med skilsmässa. ”Sanktionerad otrohet” är också ett växande globalt fenomenen där många resonerar som så att öppna relationer, där man gemensamt kommer överens om vad som är ok att göra, är det enda sättet att bevara en längre relation.
Steget till en fullt ut blommande Big Love-familj är alltså inte så långt borta. Gör det fortfarande ont i magtrakten? Get over it.
polygami
http://www.metro.se/se/article/2007/05/28/22/2550-45/index.xml
Jag har funderat på det här med polygami den senaste tiden. Och kommit fram till att jag inte har några problem med att vara ihop eller gift med flera personer samtidigt. Har du?
De flesta får nämligen stressryckningar och ont i magen av själva tanken på att leva tillsammans med fler än en partner. Men det är en icke genomtänkt fysisk reaktion när vi bestämt säger nej till polyamorösa äventyr. En gammal biologisk rest från tiden då det vara viktigt att vara trogen för att säkra sin avkomma. Från en tid före preventivmedel då äktenskap var en viktig institution för att samhället skulle fungera.
Första paragrafen i äktenskapsbalken lyder så här: Äktenskap ingås mellan en man och en kvinna. Så mossigt i en tid av HBT, skilsmässor och curlingföräldrars vedermödor! Låt folk gifta sig med varandra, oavsett kön och antal. Vem stör sig på det, förutom några präster i byn-långt-borta?
Lite mer kreativt delande i våra samliv ger bara fördelar. Om vi kan dela med oss av konst, böcker, musik, film och sätta upphovsrättslagen i gungning, varför inte riva ner äktenskapsbalken också och bli riktigt moderna.
Nästa steg i relationsdebatten bör vara åt det polygama hållet. Det skulle innebära en effektivisering av vårt samliv som passar i en stressad tid, då vi ska göra karriär, ha familj, resa och förverkliga oss själva. Med DNA-teknikens hjälp är det inga problem att ta reda på vem som är farsa och därmed underhållsskyldig om behov uppstår.
Och om vi vågar vara ärliga, ur ett heteroperspektiv så funkar det väl ungefär så här: Män vill ha kvinnor. Kvinnor vill ha barn. Kvinnor föder för lite barn och skjuter upp barnafödande för karriär och att leva livet så som män har gjort i alla tider. Lite mer polygami skulle lösa problemet på nolltid. Inte bara själva barn-skapandet utan också ge kvinnor avlastning då det gäller omsorg av barnen. Det är en sann feministisk tanke.
Dessutom har begreppet serie-monogam slagit igenom stort på relations-marknaden, vilket inte så konstigt när hälften av alla äktenskap slutar med skilsmässa. ”Sanktionerad otrohet” är också ett växande globalt fenomenen där många resonerar som så att öppna relationer, där man gemensamt kommer överens om vad som är ok att göra, är det enda sättet att bevara en längre relation.
Steget till en fullt ut blommande Big Love-familj är alltså inte så långt borta. Gör det fortfarande ont i magtrakten? Get over it.
polygami
1/28/2007
Bättre sent än aldrig
Nu har även jag kommit fram till att jag ska blogga lite. Följa upp kolumner och artiklar jag skrivit, seminarier och föreläsningar jag varit på m m. Häng med!
Vi börjar med min senaste kolumn i Metro som väckte känslor- både positiva och negativa. Att kritisera småbarnsföräldrar i Sverige idag är tydligen extremt tabubelagt.
http://www.metro.se/se/article/2007/01/23/09/3226-32/index.xml
- Ursäkta om jag är sen, jag var tvungen att lämna på dagis. Nä just det, jag har ju inga barn, lägger jag till och ler.
Ett skämt med en underton av allvar. För jag börjar bli irriterad.
På småbarnsföräldrar som går halv fyra för att hämta på dagis, som måste skola in på dagis och som kommer för sent eller går för tidigt för att det är skolavslutning, luciafirande och sportlovsaktiviteter.
Barn är en av få ursäkter som finns för att inte jobba häcken av sig som alla vi andra. Missar du ett möte kan du alltid skylla på ungen. Blir du sjuk så är det inte för att du satt uppe för länge och drack vin, utan “de hopplösa dagisförkylningarna”. Sen har vi det eviga Vabbandet. Endast med ursäkten Vård av sjukt barn får du stanna hemma med ersättning, gärna i anslutning till helgen eller semestern.
Varför får man inte Vaffa, Vård av sjuk förälder? Med tanke på hur äldreomsorgen ser ut är det ett mer legitimt skäl. Kan vården lägga över arbetsuppgifter på anhöriga så gör de det och vi tar tjänstledigt eller semesterdagar för att hjälpa till. Har du riktig tur så kan du efter oräkneliga intyg och lika många ifyllda formulär, få loss några hundralappar i bidrag av kommunen eller Försäkringskassan sådär ett år efter att du behöver dem.
Eller Vakka? Vård av sjuk kompis. I Stockholm, världsmetropol då det gäller singel-hushåll, finns det gott om ensamma människor som bor långt från sin familj och som behöver hjälp ibland. Vi är rätt ynkliga när vi med 39-graders feber tvingas gå till affären för att handla mjölk eller lyssna till mekaniska röster som berättar att vi har plats 43 i vårdkön.
Barn räknas. Gamla och vänner skiter vi i.
De som talar mest om “livspusslet”, att få ihop jobbet, karriären och familjen, är inte den verkligt behövande ensamstående mamman som jobbar på Konsum. Det är män och kvinnor med feta månadslöner som är vana vid att få som de vill. Det handlar inte längre om barnens bästa, utan om rätten att behålla sin livsstil, skaffa barn och göra karriär utan att försaka något.
Men om du väljer att skaffa barn får du också dra ner på arbetstiden så att du hinner vara förälder. Eller skaffa hjälp. Vi har en mängd arbetslösa unga människor i Sverige, som säkert kan hämta lille Olle på dagis om du betalar en slant för det. Att gnälla över du inte får ihop det är ett pinsamt bortskämt beteende. Du kan inte få allt. Du får helt enkelt lära sig att välja.
Vi börjar med min senaste kolumn i Metro som väckte känslor- både positiva och negativa. Att kritisera småbarnsföräldrar i Sverige idag är tydligen extremt tabubelagt.
http://www.metro.se/se/article/2007/01/23/09/3226-32/index.xml
- Ursäkta om jag är sen, jag var tvungen att lämna på dagis. Nä just det, jag har ju inga barn, lägger jag till och ler.
Ett skämt med en underton av allvar. För jag börjar bli irriterad.
På småbarnsföräldrar som går halv fyra för att hämta på dagis, som måste skola in på dagis och som kommer för sent eller går för tidigt för att det är skolavslutning, luciafirande och sportlovsaktiviteter.
Barn är en av få ursäkter som finns för att inte jobba häcken av sig som alla vi andra. Missar du ett möte kan du alltid skylla på ungen. Blir du sjuk så är det inte för att du satt uppe för länge och drack vin, utan “de hopplösa dagisförkylningarna”. Sen har vi det eviga Vabbandet. Endast med ursäkten Vård av sjukt barn får du stanna hemma med ersättning, gärna i anslutning till helgen eller semestern.
Varför får man inte Vaffa, Vård av sjuk förälder? Med tanke på hur äldreomsorgen ser ut är det ett mer legitimt skäl. Kan vården lägga över arbetsuppgifter på anhöriga så gör de det och vi tar tjänstledigt eller semesterdagar för att hjälpa till. Har du riktig tur så kan du efter oräkneliga intyg och lika många ifyllda formulär, få loss några hundralappar i bidrag av kommunen eller Försäkringskassan sådär ett år efter att du behöver dem.
Eller Vakka? Vård av sjuk kompis. I Stockholm, världsmetropol då det gäller singel-hushåll, finns det gott om ensamma människor som bor långt från sin familj och som behöver hjälp ibland. Vi är rätt ynkliga när vi med 39-graders feber tvingas gå till affären för att handla mjölk eller lyssna till mekaniska röster som berättar att vi har plats 43 i vårdkön.
Barn räknas. Gamla och vänner skiter vi i.
De som talar mest om “livspusslet”, att få ihop jobbet, karriären och familjen, är inte den verkligt behövande ensamstående mamman som jobbar på Konsum. Det är män och kvinnor med feta månadslöner som är vana vid att få som de vill. Det handlar inte längre om barnens bästa, utan om rätten att behålla sin livsstil, skaffa barn och göra karriär utan att försaka något.
Men om du väljer att skaffa barn får du också dra ner på arbetstiden så att du hinner vara förälder. Eller skaffa hjälp. Vi har en mängd arbetslösa unga människor i Sverige, som säkert kan hämta lille Olle på dagis om du betalar en slant för det. Att gnälla över du inte får ihop det är ett pinsamt bortskämt beteende. Du kan inte få allt. Du får helt enkelt lära sig att välja.
Subscribe to:
Posts (Atom)
