Metro 17 april 2007 av Erika Augustinsson
- Du är en stressad och upptagen människa. Och kommer alltid att vara så, sa en vän för ett tag sedan. Jag blev arg och förolämpad. Att vara stressad, jobba mycket och ha fullt upp är helfel i våra dagar. Något man bör skämmas över.
För idag ska allt vara sloooow. Vi går yogakurser, åker på retreats och mediterar så fort vi får tid över. Alla talar om balans i livet och lära känna sig själv.
Vadå balans? Balans är överskattat. Det innebär bara att så fort något är roligt, exalterande eller kickar igång, då ska man lägga av och ta ett steg tillbaka för att hitta balaaaans och få perspektiv. Inget hallabalou här inte. Om vi alla skulle gå omkring och vara balanserade skulle inga barn bli gjorda, inga storverk uträttas och inga upptäckter göras. Som om Carolina Kluft efter att ha jobbat stenhårt i flera månader mitt i tiokampen lägger av, intar yogaställning och dricker grönt te för att hon ”känner sig lite stressad och behöver varva ner”.
Vi klagar ständigt över att vi har så mycket att göra. Men innerst inne så gillar vi det. Vi gillar att slippa ångesten som mycket tid för mer sig. Att sitta och tänka på döden, sjukdomar och allt som kan gå åt helvete i livet är inte precis konstruktivt. Dessutom gillar vi att känna oss viktiga. Att vara uppbokade och behövda. Tre dagar utan att mobilen ringer skapar allvarliga existensiella problem. Vem är jag? Varför hör ingen av sig?
Jag är som mest kreativ när jag har mycket att stå i. När jag är ledig vevar mina tankar på tomgång som en gammal Volvo 245, vilket säkert är nyttigt. En begränsad tid. Men vi som gillar kickar, gillar när pulsen slår, blodet rusar och nu jäklar ska det fixas, bli bäst, vinnas eller vad det nu är vi sysslar med, vi får smyga med vår förtjusning. Låtsas att vi stänger av mobilen fast den är på ljudlös, tjuvkika på mailen och smygsms:a i buskarna som en annan tjuvrökare.
Vi måste sluta jaga den där mytomspunna balansen i livet. Balans är ett icke-existerande tillstånd. Pendeln kommer alltid slå över på en sidan. Och det slutar bara med att vi känner oss misslyckade för att vi aldrig uppnår den där balansen som ska göra livet mycket enklare att leva. Stressiga jobb, grandiosa framtidsplaner och ambitioner i livet är kreativt, roligt, spännande och något vi ska vara stolta över. Och minst lika tillfredsställande som att sitta ensam på en öde strand i tre månader, gå i terapi eller missbruka yoga.
4/17/2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment