Ur Metro 2007-05-29
http://www.metro.se/se/article/2007/05/28/22/2550-45/index.xml
Jag har funderat på det här med polygami den senaste tiden. Och kommit fram till att jag inte har några problem med att vara ihop eller gift med flera personer samtidigt. Har du?
De flesta får nämligen stressryckningar och ont i magen av själva tanken på att leva tillsammans med fler än en partner. Men det är en icke genomtänkt fysisk reaktion när vi bestämt säger nej till polyamorösa äventyr. En gammal biologisk rest från tiden då det vara viktigt att vara trogen för att säkra sin avkomma. Från en tid före preventivmedel då äktenskap var en viktig institution för att samhället skulle fungera.
Första paragrafen i äktenskapsbalken lyder så här: Äktenskap ingås mellan en man och en kvinna. Så mossigt i en tid av HBT, skilsmässor och curlingföräldrars vedermödor! Låt folk gifta sig med varandra, oavsett kön och antal. Vem stör sig på det, förutom några präster i byn-långt-borta?
Lite mer kreativt delande i våra samliv ger bara fördelar. Om vi kan dela med oss av konst, böcker, musik, film och sätta upphovsrättslagen i gungning, varför inte riva ner äktenskapsbalken också och bli riktigt moderna.
Nästa steg i relationsdebatten bör vara åt det polygama hållet. Det skulle innebära en effektivisering av vårt samliv som passar i en stressad tid, då vi ska göra karriär, ha familj, resa och förverkliga oss själva. Med DNA-teknikens hjälp är det inga problem att ta reda på vem som är farsa och därmed underhållsskyldig om behov uppstår.
Och om vi vågar vara ärliga, ur ett heteroperspektiv så funkar det väl ungefär så här: Män vill ha kvinnor. Kvinnor vill ha barn. Kvinnor föder för lite barn och skjuter upp barnafödande för karriär och att leva livet så som män har gjort i alla tider. Lite mer polygami skulle lösa problemet på nolltid. Inte bara själva barn-skapandet utan också ge kvinnor avlastning då det gäller omsorg av barnen. Det är en sann feministisk tanke.
Dessutom har begreppet serie-monogam slagit igenom stort på relations-marknaden, vilket inte så konstigt när hälften av alla äktenskap slutar med skilsmässa. ”Sanktionerad otrohet” är också ett växande globalt fenomenen där många resonerar som så att öppna relationer, där man gemensamt kommer överens om vad som är ok att göra, är det enda sättet att bevara en längre relation.
Steget till en fullt ut blommande Big Love-familj är alltså inte så långt borta. Gör det fortfarande ont i magtrakten? Get over it.
polygami
skip to main |
skip to sidebar
Erika Augustinsson
Jag är journalist, kolumnist och allmänt debatterande. Jobbar med kommunikation, på lokal, nationell och global nivå på Greenpeace och Global Utmaning, varit redaktör för Magasinet Guru på Bonnier samt frilansar med fokus på allt som är gränsöverskridande och utmanar våra traditionella normer, attityder och gränser. Häng med!
Om sånt som inte får sägas
Erika Augustinsson
About Me
- Erika Augustinsson
- Jag är journalist, kolumnist och allmänt debatterande. Jobbar med kommunikation, på lokal, nationell och global nivå på Greenpeace och Global Utmaning, varit redaktör för Magasinet Guru på Bonnier samt frilansar med fokus på allt som är gränsöverskridande och utmanar våra traditionella normer, attityder och gränser. Häng med!
3 comments:
Erika Augustinsson
I mer än tjugo år har jag väntat på att en dag få läsa en betraktelse som din i Metro, där du vågar dig på att ifrågasätta det som många kallar vårt samhälles egentliga grundval: PARET och den parbaserade FAMILJEN.
Jag har fört samtal kring dessa ting med hundratals personer, och ytterst sällan mött andra föreställningar om könsrelationer än att sådana är hänvisade till att praktiseras i parform. Vad jag förstår uppfattar ”folk” det så att livet erbjuder blott två sätt att leva: vi har att välja mellan att vara SINGEL (som det heter nu för tiden) eller att etablera ett PARFÖRHÅLLANDE.
Alternativ till detta gives icke. Det vill säga i en krampaktigt upprätthållen ideologi. Att praktiska tillämpningar av dessa principer väldigt ofta ser väldigt annorlunda ut talas det sällan om. Gapet mellan teori och praktik är på det här området gigantiskt.
Då och då har jag i media och i debattgrupper på nätet noterat meningsyttringar under rubriken POLYAMORY, som är den senaste modetermen. (När den saken skulle avhandlas i tv-programmet Debatt blev jag inkallad som expert.)
Nu undrar jag, kära Erika, om ditt intresse för det här ämnet har konkret innebörd på så vis att du själv experimenterar med avvikelser från de samhälleligt och kulturellt giva normerna. Om du vill föra resonemang om sådant tror jag mig vara en väl fungerande samtalspartner.
Jag gör ett försök att hitta en mejladress till dig för att kunna skicka några av de texter där jag utvecklar mitt synsätt.
Den som läser detta på din blogg kan själv söka sig till http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,522007,00.html
(Min egen rubrik var ”Fräls kärleken!”. Den tycker jag är mer relevant och sexualpolitiskt produktiv än den redaktionen tvingat på artikeln.)
Tacksamma hälsningar
Ulf Wideström
Hej Ulf,
Tanken med krönikan var just att fråga varför det är så jobbigt att bara tänka på att ha fler än en partner.
Många har hört av sig om att det måste vara ok att prata om det utan att dömas. Tror, liksom du, att vi är väldigt fast i våra normer kring hur saker "ska vara", trots att vi ser att våra samliv idag inte funkar i den traditionella rollen. Jag menar inte att alla ska bli polyamorösa plötsligt, men jag tycker att det ska vara ok att vara det om man så vill. Utan att man moraliserar.
Personligen tror jag att det också kan vara rätt jobbigt att jonglera flera partners samtidigt, har rätt mycket att stå i med att jobba, träffa familj och vänner, skriva, läsa, lära- tiden är knapp.
Men valet att göra det ska vara fritt.
Allt gott,
erika
Lite intressant är det att tipsa om det annorlunda betraktelsesätt som man kan finna hos personer som av naturen inte härmar eller tar efter intuitiva eller underförstådda socialiseringsnormer utan måste med möda försöka klura ut varför vissa normer är de korrekta eller självklara.
Detta spektrum är verkligen stort och inkluderar också en del säregna och för individen mindre lyckade uttryck för könsrelationer. MEN här hittar man också många annorlunda, okonventionella kanske t o m befriande enkla och praktiska förhållningssätt när det gäller sexualitet, relationer och de mycket svårgripbara känsloreaktionerna som inte verkar vara kopplade till några medvetna förståndiga överlevnadsinstinkter.
Gunilla Gerland har i boken: Autism - Kärlek, sexualitet och relationer, på ett imponerande och spännande sätt försökt beskriva en okänd, nedtystad värld av beteenden och tänkande som inte tillåtits komma till tals, socialt icke acceptabelt och t o m förknippade med skam och psykisk störning.
Den normala världen, evolutionens och den mänskliga historiens så obestridligt tillitsfulla riktmärke och dess "normalstörda" individer är det självklart där, vi ska söka svaren på våra fortsatta frågor om vilka vi är, hur vi ska relatera oss till varandra och nå framåt, eller ...
Post a Comment