Sydliga tidningar satsar 30 miljoner på webben
Helsingborgs Dagblad, Sydsvenskan, Skåne Media, Gota Media och Nya Wermlands-Tidningen bildar ett gemensamt utvecklingsbolag för digitala medier. Tre personer ska anställas för att ta fram idéer till tidningarna, enligt Sydsvenskans vd H Inge Gyllin.De tre anställda kommer att vara projektledare och kommer antagligen att vara stationerade i Helsingborg. Joakim Jardenberg kommer mest troligt att leda bolaget.
Läs mer på Jockes blogg:
meh.tryggve.se
5/31/2007
5/28/2007
Polygami- why not?
Ur Metro 2007-05-29
http://www.metro.se/se/article/2007/05/28/22/2550-45/index.xml
Jag har funderat på det här med polygami den senaste tiden. Och kommit fram till att jag inte har några problem med att vara ihop eller gift med flera personer samtidigt. Har du?
De flesta får nämligen stressryckningar och ont i magen av själva tanken på att leva tillsammans med fler än en partner. Men det är en icke genomtänkt fysisk reaktion när vi bestämt säger nej till polyamorösa äventyr. En gammal biologisk rest från tiden då det vara viktigt att vara trogen för att säkra sin avkomma. Från en tid före preventivmedel då äktenskap var en viktig institution för att samhället skulle fungera.
Första paragrafen i äktenskapsbalken lyder så här: Äktenskap ingås mellan en man och en kvinna. Så mossigt i en tid av HBT, skilsmässor och curlingföräldrars vedermödor! Låt folk gifta sig med varandra, oavsett kön och antal. Vem stör sig på det, förutom några präster i byn-långt-borta?
Lite mer kreativt delande i våra samliv ger bara fördelar. Om vi kan dela med oss av konst, böcker, musik, film och sätta upphovsrättslagen i gungning, varför inte riva ner äktenskapsbalken också och bli riktigt moderna.
Nästa steg i relationsdebatten bör vara åt det polygama hållet. Det skulle innebära en effektivisering av vårt samliv som passar i en stressad tid, då vi ska göra karriär, ha familj, resa och förverkliga oss själva. Med DNA-teknikens hjälp är det inga problem att ta reda på vem som är farsa och därmed underhållsskyldig om behov uppstår.
Och om vi vågar vara ärliga, ur ett heteroperspektiv så funkar det väl ungefär så här: Män vill ha kvinnor. Kvinnor vill ha barn. Kvinnor föder för lite barn och skjuter upp barnafödande för karriär och att leva livet så som män har gjort i alla tider. Lite mer polygami skulle lösa problemet på nolltid. Inte bara själva barn-skapandet utan också ge kvinnor avlastning då det gäller omsorg av barnen. Det är en sann feministisk tanke.
Dessutom har begreppet serie-monogam slagit igenom stort på relations-marknaden, vilket inte så konstigt när hälften av alla äktenskap slutar med skilsmässa. ”Sanktionerad otrohet” är också ett växande globalt fenomenen där många resonerar som så att öppna relationer, där man gemensamt kommer överens om vad som är ok att göra, är det enda sättet att bevara en längre relation.
Steget till en fullt ut blommande Big Love-familj är alltså inte så långt borta. Gör det fortfarande ont i magtrakten? Get over it.
polygami
http://www.metro.se/se/article/2007/05/28/22/2550-45/index.xml
Jag har funderat på det här med polygami den senaste tiden. Och kommit fram till att jag inte har några problem med att vara ihop eller gift med flera personer samtidigt. Har du?
De flesta får nämligen stressryckningar och ont i magen av själva tanken på att leva tillsammans med fler än en partner. Men det är en icke genomtänkt fysisk reaktion när vi bestämt säger nej till polyamorösa äventyr. En gammal biologisk rest från tiden då det vara viktigt att vara trogen för att säkra sin avkomma. Från en tid före preventivmedel då äktenskap var en viktig institution för att samhället skulle fungera.
Första paragrafen i äktenskapsbalken lyder så här: Äktenskap ingås mellan en man och en kvinna. Så mossigt i en tid av HBT, skilsmässor och curlingföräldrars vedermödor! Låt folk gifta sig med varandra, oavsett kön och antal. Vem stör sig på det, förutom några präster i byn-långt-borta?
Lite mer kreativt delande i våra samliv ger bara fördelar. Om vi kan dela med oss av konst, böcker, musik, film och sätta upphovsrättslagen i gungning, varför inte riva ner äktenskapsbalken också och bli riktigt moderna.
Nästa steg i relationsdebatten bör vara åt det polygama hållet. Det skulle innebära en effektivisering av vårt samliv som passar i en stressad tid, då vi ska göra karriär, ha familj, resa och förverkliga oss själva. Med DNA-teknikens hjälp är det inga problem att ta reda på vem som är farsa och därmed underhållsskyldig om behov uppstår.
Och om vi vågar vara ärliga, ur ett heteroperspektiv så funkar det väl ungefär så här: Män vill ha kvinnor. Kvinnor vill ha barn. Kvinnor föder för lite barn och skjuter upp barnafödande för karriär och att leva livet så som män har gjort i alla tider. Lite mer polygami skulle lösa problemet på nolltid. Inte bara själva barn-skapandet utan också ge kvinnor avlastning då det gäller omsorg av barnen. Det är en sann feministisk tanke.
Dessutom har begreppet serie-monogam slagit igenom stort på relations-marknaden, vilket inte så konstigt när hälften av alla äktenskap slutar med skilsmässa. ”Sanktionerad otrohet” är också ett växande globalt fenomenen där många resonerar som så att öppna relationer, där man gemensamt kommer överens om vad som är ok att göra, är det enda sättet att bevara en längre relation.
Steget till en fullt ut blommande Big Love-familj är alltså inte så långt borta. Gör det fortfarande ont i magtrakten? Get over it.
polygami
5/15/2007
Osäker Säkerhet
Global Utmanings expertgrupp för Säkerhet har skrivit en ny rapport under ledning av en av Sveriges bästa journalister, Annika Ström Melin. Rapporten, ”Osäker Säkerhet”, lanseras den 22 maj på Medelhavsmuséet i Stockholm men går att få tag på från www.globalutmaning.se.
Så här säger Annika om rapporten:
”Gamla sanningar om hot och säkerhet gäller inte längre. Men den säkerhetspolitiska diskussionen präglas fortfarande av den tid när en fiende och ett hot alltid ansågs komma från andra sidan nationsgränserna.”
Expertgruppen Säkerhet tar i rapporten upp nya säkerhetshot och hur de måste mötas med en politik som inte leder till allvarliga målkonflikter - mellan säkerhet och personlig integritet, mellan säkerhet och behovet av samtal och dialog, mellan säkerhet och social och kulturell sammanhållning.
I rapporten intervjuas medlemmarna i Global Utmanings expertgrupp för säkerhetsfrågor av gruppens ordförande, journalisten Annika Ström Melin på teman som:
Anders Mellbourn: ”Öppenhet är viktigare än säkerhet”
Annika Nordgren Christensen: ” Kärnvapen i orätta händer oroar mig mest”
Mohammed El abed: ”Talet om vi och dom är ett säkerhetshot”
Tomas Ries: ”Vitala naturresurser kan behöva skyddas”
Rasmus Fleischer: ”Terrorism kan inte bekämpas med mer övervakning”
Viola Furubjelke: ”Människor har också ett eget ansvar”
Jan Nygren: ”Regeringens planer för krissamordningen är förbryllande”
Johan Eriksson: ” Tro inte på alla lugnande besked”
global utmaning
Så här säger Annika om rapporten:
”Gamla sanningar om hot och säkerhet gäller inte längre. Men den säkerhetspolitiska diskussionen präglas fortfarande av den tid när en fiende och ett hot alltid ansågs komma från andra sidan nationsgränserna.”
Expertgruppen Säkerhet tar i rapporten upp nya säkerhetshot och hur de måste mötas med en politik som inte leder till allvarliga målkonflikter - mellan säkerhet och personlig integritet, mellan säkerhet och behovet av samtal och dialog, mellan säkerhet och social och kulturell sammanhållning.
I rapporten intervjuas medlemmarna i Global Utmanings expertgrupp för säkerhetsfrågor av gruppens ordförande, journalisten Annika Ström Melin på teman som:
Anders Mellbourn: ”Öppenhet är viktigare än säkerhet”
Annika Nordgren Christensen: ” Kärnvapen i orätta händer oroar mig mest”
Mohammed El abed: ”Talet om vi och dom är ett säkerhetshot”
Tomas Ries: ”Vitala naturresurser kan behöva skyddas”
Rasmus Fleischer: ”Terrorism kan inte bekämpas med mer övervakning”
Viola Furubjelke: ”Människor har också ett eget ansvar”
Jan Nygren: ”Regeringens planer för krissamordningen är förbryllande”
Johan Eriksson: ” Tro inte på alla lugnande besked”
global utmaning
5/07/2007
Attityden till jobb är medeltida
Morgondagens Metro-kolumn.
- Jobb kan inte bara vara kul. Vissa saker måste göras, säger Chefen med stort C och ser ut som en gammal skolfröken. Som om jobb och kul är två skilda saker. Jobb är liksom ett nödvändigt ont. Samtidigt undrar arbetsgivare varför de inte lyckas rekrytera unga talanger till sin organisation. Och suckar över att folk bränner ut sig hela tiden.
Det är den medeltida attityden till ”Arbete” som gör att en miljon svenskar vill byta jobb och att varje morgon är en pina för en stor del av vår arbetsföra befolkning. Vi tillbringar 20 procent av vår arbetstid med det vi gillar, resten består av saker som måste göras. Istället för att göra det DU är bra på så handlar det om att bocka av en fem år gammal arbetsbeskrivning. Till slut har du noll energi kvar och den berömda väggen närmar sig.
Fast du är inte utbränd, snarare fastbränd. På fel jobb med dåliga chefer med fel attityd, fel jobbarpolare och fel arbetsuppgifter.
År 2007 ska jobbet vara kul och fritt. Då menar jag inte organiserade bollhav på kontoret utan jobbet som en livsstil. Vi jobbar gärna och mycket, men med saker vi gillar och på vårt eget sätt. Om jag skriver mina kolumner bäst, stående på huvudet på en gräsmatta på Långholmen, så låt mig göra det. Det är resultatet som räknas.
Ordet ”fritid” med sina slavliknande vibbar är borta ur vår ordlista. Du köper min kompetens, inte min tid. Att jag efter mina åtta timmar på jobbet ska ägna mig åt knyppling och inte längre tänka på mitt arbete är inte troligt. Vi är vad vi gör och vi gör det 24-7.
Vi vill jobba med något som vi kan stå för. Det etiska dilemmat växer om den jag jobbar för är ett arsle. När skillnaden är för stor mellan det som ditt företag står för och det du själv står för, är det en tidsfråga innan du blir galen.
Vi jobbar helst med våra polare. Idén att sätta 10 fundamentalt olika personer, i ett kontorslandskap och kräva att de ska jobba ihop och bli kompisar är feltänkt. Team-building i all ära men vissa människor gillar jag inte. Låt mig slippa träffa dem åtta timmar om dagen.
Med dessa grundregler på fickan borde gubbar och tanter i chefsposition sluta peka med hela handen och inse att synen på arbete radikalt har förändrats. Får jag inte jobba som jag vill så blir jag antingen ett utbränt psykfall eller så drar jag och tar med mig arbetskamrater, kunder och nätverk. Att jobba ska visst vara kul. Allt annat är misslyckat ledarskap.
Läs mer på samma tema på Torild Carlssons sida:
www.antligenmandag.se
Hej hopp.
- Jobb kan inte bara vara kul. Vissa saker måste göras, säger Chefen med stort C och ser ut som en gammal skolfröken. Som om jobb och kul är två skilda saker. Jobb är liksom ett nödvändigt ont. Samtidigt undrar arbetsgivare varför de inte lyckas rekrytera unga talanger till sin organisation. Och suckar över att folk bränner ut sig hela tiden.
Det är den medeltida attityden till ”Arbete” som gör att en miljon svenskar vill byta jobb och att varje morgon är en pina för en stor del av vår arbetsföra befolkning. Vi tillbringar 20 procent av vår arbetstid med det vi gillar, resten består av saker som måste göras. Istället för att göra det DU är bra på så handlar det om att bocka av en fem år gammal arbetsbeskrivning. Till slut har du noll energi kvar och den berömda väggen närmar sig.
Fast du är inte utbränd, snarare fastbränd. På fel jobb med dåliga chefer med fel attityd, fel jobbarpolare och fel arbetsuppgifter.
År 2007 ska jobbet vara kul och fritt. Då menar jag inte organiserade bollhav på kontoret utan jobbet som en livsstil. Vi jobbar gärna och mycket, men med saker vi gillar och på vårt eget sätt. Om jag skriver mina kolumner bäst, stående på huvudet på en gräsmatta på Långholmen, så låt mig göra det. Det är resultatet som räknas.
Ordet ”fritid” med sina slavliknande vibbar är borta ur vår ordlista. Du köper min kompetens, inte min tid. Att jag efter mina åtta timmar på jobbet ska ägna mig åt knyppling och inte längre tänka på mitt arbete är inte troligt. Vi är vad vi gör och vi gör det 24-7.
Vi vill jobba med något som vi kan stå för. Det etiska dilemmat växer om den jag jobbar för är ett arsle. När skillnaden är för stor mellan det som ditt företag står för och det du själv står för, är det en tidsfråga innan du blir galen.
Vi jobbar helst med våra polare. Idén att sätta 10 fundamentalt olika personer, i ett kontorslandskap och kräva att de ska jobba ihop och bli kompisar är feltänkt. Team-building i all ära men vissa människor gillar jag inte. Låt mig slippa träffa dem åtta timmar om dagen.
Med dessa grundregler på fickan borde gubbar och tanter i chefsposition sluta peka med hela handen och inse att synen på arbete radikalt har förändrats. Får jag inte jobba som jag vill så blir jag antingen ett utbränt psykfall eller så drar jag och tar med mig arbetskamrater, kunder och nätverk. Att jobba ska visst vara kul. Allt annat är misslyckat ledarskap.
Läs mer på samma tema på Torild Carlssons sida:
www.antligenmandag.se
Hej hopp.
Subscribe to:
Posts (Atom)
